Arvikafestivalen 2009

Minns att jag var sjukt opepp då jag trött och opackad vaknade alldeles för tidigt (typ 9:00) på tisdagsmorgonen och skulle på festival. Hade lovat att funka på städ och miljö, och förväntade mig en vecka av regn, fulla högljudda människor (då jag skulle vara nykter) och äcklig lera på allt jag ägde och lite till. För att inte tala om allt skräp som skulle plockas, hanteras och sorteras. Det blev inte bättre av att jag fick sitta i ett stekhett försenat tåg i 5 timmar och smälta bort och svettas ihjäl, och att min sushi tyckte att det var smart att ställa sig på högkant. God var den i alla fall.


Cleanteam Extreme!

Karin - Teamlead extreme.
Quote: [Värmländska] Jag älskar er!
Drag: Obotligt entusiastisk, kärlek och underbar teamledare.
Festivalens: Dragplåster.




Malin – Peppsquad deluxe.
Quote: Jag har förtur på att slå på dem som jävlas med oss!
Drag: Kärleksfull, envis och positiv.
Festivalens: Skumgummijärnrör.




Ida – Positive sunbeam.
Quote: Sitt ner och ta det lugnt så fixar jag!
Drag: Otrolig entusiasm och ett aldrig sinande lyckopiller.
Festivalens: Solstrålelaser.




Boris– Stability supreme.
Quote: Sexist, din könsdel!
Drag: Tillitsfull, stadig och innovativ.
Festivalens:Färggladaste





Niklas – Innovative delight.
Quote: Wow, jag fick protein idag. Imorgon kanske jag får kolhydrater?
Drag:Uppgivet positiv attityd möter otrolig omhändertagsamhet.
Festivalens: Hungrigaste

Och så jag!

Nedan följer en redogörelse med bilder av vad som blev en av de bästa veckorna för året.

Tisdag 30/6 – Hon är godkänd, hon har bra musiksmak! - Karin
Malin gjorde mig ganska mycket mer lycklig när hon informerade om att Karin skulle komma och hämta upp mig i bil. Av någon anledning föreställde jag mig Karin som en mörkhårig, introvert och timid. (på grund av att de flesta karinar jag träffat varit sådana) Jag måste säga att jag blev mycket positivt överraskad då jag träffade det underbara blonda yrväder som jag lärde mig att älska under en så kort tid. Det blev positiva klick direkt, och sabatonsnack i bilen. Jag fick reda på att vi skulle bo tyst, långt bort och att tältet var uppsatt och klart. Underbart!


Väl framme, och med det vita festivalbandet på plats, togs jag emot av både Ida och Malin, samt våra nyckelfunk, tillika framtida bäst-i-världen-sar. Jenny och Jessica. (All love to them and beyond!) Jag fick även ett fint laminat, och tiden var knapp, för snart var det samling i rondellen för alla Städ och Miljöare. J&J pratade i mun på varann, följt av en runda på området, då alla gröna och nya fick sig en titt på hur allt var beläget, och rita fina bilder som vi sen fick sätta på soptunnorna. Jag lovar att min var en av de finaste!


Därefter mat och häng med Boris och Niklas. Sen vidare till kvällens projekt: Bada! Första problemlösningen uppstod även. Sex personer i Karins lilla bil. Malin anmälde sig frivillig att åka i skruffen, och blev omedelbart omvandlad till svettfläck, då bagageutrymmet saknade AC. Dessvärre var även Malin den enda som visste var badplatsen låg, så vi fick stanna och låta henne komma ut och visa ett par gånger innan vi hittade.

Under kvällens lopp konstaterade vi även att Boris och Niklas är mer tjejer än vi. (För de ska bara packa upp och bara packa ner och bara glömma kalsonger och inte komma i vattnet förrän vi andra kommit upp. Men vad gör de när de är finast i världen?



Onsdag 1/7 – Man borde svära neutralt. Din Könsdel! – Boris
Väckning behövdes inte, då tältet förvandlas till en bastu och är omöjligt att sova ifrån och med 8:00 prick. Vid frukosten (som bestod av en vit fralla med gurka) som avnjöts på läktaren som skulle bli våran allmänna viloplats diskuterades svärord. Att det kanske var barnsligt att svära på religion, exkrementer och sexualitet. Istället började vi uppfinna egna svärord. ”Könsdel” blev en klar favorit. Tätt följt av ”Exkrement”. Vi bestämde oss därefter för att handla ordentlig frukost och lite underkläder och annat livsviktigt.


Därefter följde ännu en rundgång, följt av ännu ett bad inkluderande hårtvätt och annat trevligt. Resterande delen av middagen ägnades åt att stå i en matkö. I matkön hittade jag även Marcus och Linnéa, med hemmagjord mössa och lila hår (i nämnd ordning). Framemot eftermiddagen innan vi skulle arbeta på miljöstationen med sopsorteringen, bestämde jag mig för att göra en visit på den lugna campingen, och träffa det snyggaste äkta makarna jag vet, nämligen piratkatterna. Visiten blev kort, men inkluderade även ett besök på de nyditsatta bajamajorna som faktiskt fortfarande var fräscha.


Sen bestämde sig cleanteam att samla sig vid kärlek till skogen, där vi idkade cirkuskonster i form av Pois och jonglering av diverse ting. Niklas visade vändningar, och Karin berättade om sin fascination för pois som hon kom över under sin resa till Nya Zeeland. Boris tejpade även sina skor efter den gyllene regeln att allt går att laga med gaffatejp.

Sen blev det minsann sopsortering. Vad som skulle kunnat bli det äckligaste på hela festivalen blev istället något som spreds som en löpeld, att Städteamet idkade tolvstämmig, mycket falsk sång under sitt sorterande. Våra nyckelfunk älskade oss, samordnarna prisade oss, och i dagar efteråt blev vi kända som ”gänget som sjöng medan vi sorterade matrester”.

Efteråt, lagom mörbultade och mycket trötta, fortsatte teaterlektionen vid funkcaféet. Elin berättade att hon inte hade någonstans att sova, och fick en fin sovplats i vårt paniktält. På köpet fick hon dessutom en jongleringslektion av Boris och Niklas, som överlade högljutt om vems utlärningsteknik som var mest effektiv.

Jag bestämde mig för att för första (och faktiskt enda) gången besöka de dödligas camp, aka stora campingen. Där mötte jag upp med Micke, och det var en orgasm av alkohol, lervälling och hög musik, precis som det ska vara på en festival. Det erbjöds alkohol och ligga till höger och vänster. Men det jag avböjde ödmjukast och återvände till dreamteamtältet för att sova.

Torsdag 2/7 – Vi är verkligen festivalens pepsquad! – Malin
Morgonbastu som vanligt, följt av brist av frukost gjorde att vi beslutade oss för att ha en egen frukostpicknick vid säkerhetsvakternas tält utanför funktionärscampingen. De blev mycket avundsjuka. Då vårt arbetspass inte skulle börja förrän 16:00 fick vi gott om tid på oss att gå och bada. Vi hittade även en Malmökille vid namn Micke, som vi adopterade med oss.

Därefter utforskade vi de första stånden på festivalen. (varpå alla ståndskämt började ge med sig) Snart var det dags för jobb. Med roliga plockpinnar i ena handen och en svart pappkasse i andra gav vi oss ut i kriget mot sopberget. Dessvärre hade ungefär 90% av vårt team solsting på grund av bristande salt, men inte utan entusiasm gav vi oss ändå ut och arbetade järnet. Det blev rent av rent på festivalområdet, och när vi gick av (en och en halvtimme för sent) var det dags att besöka det första bandet värt namnet. Röyksopp.

Stod längst fram, och deras elektronica pulserade genom hela mig och fick mig, trots solstingen, att känna att jag levde. Robyn gästade på vocals, och fulländade ett redan fulländat band, och jag kunde inte varit lyckligare. Jag var nöjd med att jag faktiskt gick dit och inte gick och lade mig, som min solsting sade åt mig att göra. Dessutom träffade jag även världens bästa Johanna med respektive, och hela nosferatufamiljen samlades för att titta på Nine inch Nails. Insåg dock att jag höll på att somna halvvägs igenom, och huvudvärken återvände. Drog mig ur, och gick och lade mig. Bra dag.

Fredag 2/7 – Ful rebus! Jag ska göra en bättre. – Jordan
Tog mig ur bastun och satte mig vid sjukvårdsfunkboden för insmörjning av solkräm och hårvård. Träffade på en obduktionstekniker vid namn Jordan, som inte bara var snygg, utan även rolig. Hon gjorde en fin rebus till sjukvårdsboden.


Därefter idkades det dagliga badet, fast med mest folk (åtta pers) hittills. Underbara Karin fick åka två rundor, och jag lyckades ta en powernap på stranden innan det var dags att åka hem och jobba. Lämnade sen in min kamera till världens bästa funkboden, med världens bästa personal, och började jobba. Gick bättre idag utan huvudvärk och solsting. Vi hade alla laddat med resorb och mycket vatten och mat och duktigheter. Fick såpbubblor av världens bästa nyckelfunk för gårdagens bra arbete. Insåg att festivalare är ena jävlar på att skräpa ner, men att min fina skylt satt kvar på papperskorgen. Det gjorde mig lite lycklig i hjärtat.

Någonstans under passet gjorde jag mig även en fuling och smög iväg under en stund och tittade på bästa Emil Jensen. Blev frälst, förälskad och alldeles nedsvept, och ägnade resterande delen av mitt pass åt att sjunga ”inte vackrast i världen” om och om och om igen. Köpte ett linne också. Det var fint.

Festivalens första regnskur kom något efter att vi gått av passet, men det hindrade inte tappra mig och Malin från att duscha i säkerhetspersonalens fina vattenslangsdusch. Lugna campingen fick sin underhållning, och vi blev rena från öloset.Win-win.Sen var det dags för Depeche. Festivalens höjdpunkt enligt många. För mig var de nästan obekanta. Dock lyckades jag knipa en plats längst fram i folkhavet, och njuta av musiken för en stund. Dock började de kasta vatten på min kamera, så jag återgick till slänten och började blåsa såpbubblor istället. Tog mig kanske 20 minuter att bara tränga mig bakåt.


Lördag 3/7 – Det bästa jag vet är att skrika ”ursäkta, flytta om ni inte vill bli överösta med skräp” åt folk när jag åker fram med skräpcykeln. – Jag.


Sista dagen, och både jag och mitt funkband börjar bli lite schletna. Det hindrar dock inte oss ifrån att ta en rundtur på samtliga stånd som går att hitta. Ida bestämmer sig för att töja öronen till 2 mm, Karin köper en fin saturn return-tröja och Malin och jag äter Langos i solskenet. Dagen ägnas åt att springa omkring i alla stånd och samla gratisprylar. LO gav mig otroliga mängder saker, inklusive en dataväska. Jag klagar inte. Sen såg jag lite på Anna Ternheim, innan det blev dags för jobb. Fick inte med mig kameran, så det blev inte många bilder. Inget bad blev det heller, då parkeringsvakterna började bråka. Men en halvtaskig bild på Thåström med publik kan jag bjuda på.

Somnade i vart fall tidigt av många omständigheter.

Söndag 4/7
Karin var en ängel och skjusade mig till tåget, som var fullsatt, så jag åkte buss istället. Klagar inte för det. Satte mig därefter utanför tingvalla för att fotografera fåglar i väntan på Johan och Nadia skulle anlända. Underbara som de var hade de lovat mig en shoppingdag, för att underhålla mina sju annars mycket tråkiga timmar i Karlstad i väntan på att tåget skulle ta mig hem. Det blev en dag på Bergvik, med shopping, glassätande och omitiverat våld. Fast roligt var det.


Till sist bar det av hemåt. Jag har seriöst haft en av de bästa festivalupplevelserna någonsin. Trots solsting, skitsnack och skräpjobb, så fanns så många bra människor i min omgivning som förgyllde min festival. Kärlek till er alla!